Efter nära
3års slit med att bygga bilen så var det äntligen dags att få reda på om
bilen och jag hängde med konkurrenterna. Jag hade förberett mig genom att
testa bilen på flygfält och på en träning på Knutstorp och det kändes
ganska bra. Trots det så var det hektiskt in i det sista med att hinna
fixa till de sista detaljerna och att lasta lastbilen med alla prylar och
verktyg.
Nåväl, jag och min racemekaniker Pelle kom iväg vid middagstid på fredagen
och satte kursen norrut mot Karlskoga. Efter lite felkörning pga gammal
kartbok och efterföljande omväg i de värmländska skogarna så kom vi
slutligen fram till Gelleråsen vid åtta-tiden. Flera team var redan på
plats och efter att vi lastat av så fick vi bilen besiktigad av tävlingens
besiktningsman. Det gick bra och bilen blev godkänd, skönt att ha det
avklarat och att slippa besiktiga tidigt nästa morgon. Efter att ha
justerat lite framvagns-vinklar så tog vi en promenad runt banan för att
memorera spårval mm. Min enda erfarenhet av Gelleråsen sen tidigare var ca
10 varv i ösregn i min bruks-318 förra året.
Dagen därpå steg vi upp ganska tidigt och jag kände mig utvilad och taggad
inför tidsträningen som började kl. 9. Vädret var fint och det såg ut att
bli en solig dag. Efter förarmötet så var det dags att varmköra för snart
var det dags att köra ut på banan, jag ville utnyttja tiden så mycket så
möjligt eftersom jag inte kände banan eller bilen speciellt väl. När
träningen började så bestämde jag mig för att hänga på nån mer erfaren
förare och studera hans spår och bromspunkter. Det blev Per-Ola Mattsson i
standardklassen och det passade ganska bra eftersom hans bil inte är så
snabb på rakorna som min och därför hade jag inga större svårigheter att
hänga på. Efter några varv bakom så var jag tillräckligt varm i kläderna
för att köra om och börja pressa varvtiderna. Jag körde i depå några
gånger för att kontrollera att allt stod rätt till med bilen, dessutom
behövde jag dricka för det var rejält varmt i bilen. Eftersom min laptimer
inte fungerade riktigt som den skulle och inga andra i min klass var i
närheten av mig så visste jag inte riktigt hur fort det gick. Efter
tidsträningen kom Laila och gratulerade mig till min kvaltid som tydligen
var riktigt bra. Jaså? Det trodde jag inte.. Det visade sig att jag hade
bästa tid i Modifierad och 7:e tid totalt med min tid 1:19,7.
Race 1
Nu var det dags för mitt första race, det var inte utan att man var
lite nervös i line-upen. Så rullade vi ut på formationsvarv och nästan
genast började motorn misstända och bluddra. Provade att starta om den
flera gånger (för att nollställa styrboxen) medan jag fortfarande rullade.
Men det hjälpte inte, den svarade inte alls på gas och värst var det under
4000 varv/min. Förbannat! När starten sen gick så tappade jag direkt 10-15
platser och kom långt ner i fältet, hela tiden fick jag kämpa med gasen
för att inte stanna och så ibland svarade den på gas och så gick det bra
till nästa kurva.. Hopplöst, men jag var fast besluten att försöka ta mig
i mål. Några poäng kunde man ju ta. När 3 eller 4 varv återstod så dog
motorn helt när jag var i Esset, så jag rullade ut bredvid banan och
stannade. Jag stod lite illa till så jag tänkte att jag får försöka flytta
bilen, provade att starta motorn och efter en stund startade den. Nu gick
den plötsligt som den skulle! I ren ilska körde jag nästan över min
förmåga de sista varven nu när motorn äntligen fungerade, men jag var ju
hopplöst långt bak. Jag tog mig i mål i mitt första race i alla fall.
Eftersom Henrik Magnusson bröt med kokande motor och Lars Randau råkade
köra i depå utan att få målflagg, så blev jag faktiskt 2:a i Modifierad.
Race 2
Inför nästa race försökte vi lista ut vad som orsakade att motorn
misstände, troligen var det nåt i motorelektroniken. Vi misstänkte att det
var styrboxen som gått för varm där den satt på insidan av torpedväggen
och fick en del värme från grenröret på sig. Vi fick låna en likadan
styrbox av Martin Spetz (tackar!) och den monterade vi under
instrumentbrädan så den skulle ha det lite svalare. Den här gången fick
jag starta långt nere i fältet eftersom startpositionerna avgörs av
resultatet från race 1. Nu verkade det som om motorn fungerade lite bättre
men helt kry var den inte. Under 5000 varv var den ovanligt svag och
orkeslös, kanske misstände den lite. Det var lite som att köra en turbobil
med extrem ketchup-effekt, helt plötsligt kom effekten och då var det dags
att växla. Jag lyckades att köra upp mig till nånstans mitt i fältet från
min dåliga startposition och hade en rolig fight med John Bergström (Std)
i sin 318is. Jag kunde ta mycket mer fart med mig genom Esset än vad han
kunde (kanske delvis pga mer effekt) men eftersom han höll kvar länge
längs högerkanten så var jag tvungen att försöka köra om honom på yttern
ner mot Ejes kurva. Jag var ungefär en halv billängd före när det var dags
att bromsa för att klara den skarpa högern. Eftersom John var kvar på
insidan kunde jag inte svänga in utan fick ta ett ytterspår genom böjen
för att inte köra på honom. Det blev så trångt att jag gled ut på kurbsen
på utsidan och satte ena framhjulet ute i gruset. Det kostade lite fart
och John fick en lucka igen, bara att börja jaga igen. Två varv senare var
jag åter ikapp och började leta efter en lucka, återigen var jag snabbare
ut ur Esset och återigen tvingade John mig att köra om på yttern. Den här
gången skulle det lyckas.. Precis när jag skulle börja bromsa för Ejes
kurva såg jag att det regnade där framme! Upps, halt var det och jag låste
upp bromsarna och gled rakt fram var där som tur är finns asfalt. Snabbt
vände jag runt men 4-5 bilar hann passera innan jag var tillbaka på banan.
På de sista regniga varven innan mål tog jag tillbaka 2 platser och kom
till slut i mål på 16:e plats totalt. Jag kom 2:a i Modifierad sedan
Henrik Magnusson och Krister Andersson brutit.
Så här efteråt
är jag ganska nöjd med helgen, jag har visat att jag hänger med och bara
jag får rätt på motorproblem så blir jag farlig för konkurrenterna..
